Tågluff: Göteborg – Verona- Bari – Apulien – Aten- Lipsi

Vi tågluffar i Europa! Som vi gjorde för sådär 35-40 år sen, med Interrailkort. Att resa med tåg tar tid, och det är det som är meningen. Detta är vår reseberättelse för resan ner till vårt mål, grekiska övärlden.

Vi började med spårvagn från Linnéstan, till Tysklandsterminalen. Färja till Kiel, med övernattning. Ett underbart sätt att komma till kontinenten under tiden man äter och sover gott.

Avresa med spårvgan
Kiels hamn i morgondimma
Tåg från Kiel till Hamburg

Direkt vidare med tåg till München, via Hamburg. Tågen är utmärkta och ganska fulla. En timmes försening pga bombhotad station, i övrigt smärtfritt.

I München pågick Oktoberfest! Det innebär skyhöga priser på hotellrum, så vi hade bokat nattåg vidare men hann känna in lite Oktoberfest innan avfärd.

Vi hade bokat sovkupé för två på NightJet mellan München och Verona, 1808 sek för en tvåbäddskupé. Vi bokade via tågbokning.se som tar 194 kr i bokningsavgift. Det hade gått att boka direkt på bahn.de utan avgift.

Det var så mysigt i vår kupé! Pratade och drack vin in på småtimmarna. Vaknade i Verona kl 06, fruktansvärt trötta. Skall man aldrig lära sig?

Hittar Veronas sista hotellrum (på trevliga och centrala Hotel San Luca) efter lite letande, det är en stor mässa i stan. Tvärsomnar på sängen. Letar sen på nätet efter en eventuell klimatdemonstration i Verona, det är 27 september och dagen för global klimatstrejk. Hittar ingen. Går ut på stan, där det är helt proppfullt av demonstranter! Följer med demonstrationståget, trots att vi inte fattar ett smack av vad som ropas. Känns lika delar läskigt som häftigt, vi har aldrig demonstrerat förut. Sen får vi kaffe och croissant.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Verona är hemstaden för Romeo och Julia. Detta är Julias balkong, där hon skall ha sagt de berömda orden ”O Romeo, Romeo! Wherefore art thou Romeo?”. I gången fram till balkongen finns tusentals kärleksmeddelanden. Men Julia har ju inte funnits i verkligheten, och balkongen fanns inte ens när pjäsen skrevs. Det är surrealistiskt med alla horder av turister (vi också, tydligen) som ändå går dit (trots att folk ju måste inse att en fiktiv person aldrig har stått på en balkong? eller är det vi som är lite för petiga med fakta?)

I katedralen är det vackert.

I Verona äter vi middag på Osteria Casa Vino, som verkligen känns italiensk. Det är gott och lagom pretentiöst, trevligt och massor med folk – tur att man som svensk kommer långt (timtals) före italienarna för att äta middag.

Efter middagen går vi på bron Ponte di Castelvecchio, den är oerhört vacker i kvällsljuset och liknar ingen bro vi tidigare sett. Invid bron pågår danslektioner i en sal, vi spanar in genom fönstret och tänker att just precis den dansen hade vi velat lära oss. Det går långsamt men är sensuellt och väldigt italienskt elegant. Som en tango-vals blandning.

Nästa dag går tåget till Bari, som ligger på Italiens ”klack”. I Bari är det lördag och ett härligt liv på stan. Hela stan verkar vara på fötter, inklusive alla barn trots att det är midnatt. Vi bor i ett privat rum, ganska enkelt och kostar ca 75 euro. Nästa dag hyr vi en bil och besöker Matera.

Matera är Europas kulturhuvudstad 2019.

Fram till 1960 talets början bodde mycket fattiga människor med sina kreatur, utan el och sanitet, i grottbostäder. Förhållandena var eländiga. Området utrymdes och sanerades, men revs inte. Ett antal år senare lottades bostäderna ut med trettio års fri hyra mot att man restaurerade sin bostad. Idag är Matera ett världsarv, eftertraktat boende och välbesökt. Grottorna ligger längs bergssidorna i en dalgång, och på ena sidan har det med århundradena byggts på en liten stad.

Utöver det är Matera en av världens äldsta oavbrutet befolkade platser. I cirka 12000 år har denna plats varit befolkad.

Matera är inspelningsplats åt en rad filmer, bland annat Mel Gibsons The passion of the Christ och kommande Bond filmen, No time to die.

Så mycket historia och vilken resa denna lilla by gjort på bara 50 år!

Bilen går vidare i det Apuliska landskapet. Klacken är inte som på en pumps, det krävs egentligen minst en vecka för att göra regionen rättvisa, men vi hinner få en glimt under våra två dagar med bilen.

Monopoli och Polignano a Mare besöktes. Båda fina med gammal stadskärna full med liv, och bergiga vikar med pyttesmå sandstränder.

Och man slipper ”lång sandstrand med väldigt många glassbarer och ännu fler solstolar i raka rader” som vi inte uppskattar det minsta.

Lämnar bilen och går till färjan mot Patras, Grekland.

Båtresan med SuperFast II mellan Bari på Italiens sydspets och Patras på grekiska fastlandet tog 15 h. Havet låg spegelblankt. Resan ingår i Interrailkortet. Vi hyrde en fin hytt (180 euro), men folk sov lite överallt på båten. Det finns också sovstolar att hyra, de såg helt ok ut och låg i ett tyst och nedsläckt rum. Butiken ombord är väldigt dyr, och maten är inte särskilt spännande men baren trevlig. En nära släkting till Mr Bean jobbar där, han förevisar hur man sätter på flytvästen. Man glömmer det inte.

I Patras äter vi vår första grekiska sallad – den är underbart god – på en väldigt trevlig restaurang precis granne med stationshuset, rekommenderas.

Tåg vidare till Aten. Aten är en både hemskt och härligt. Smutsigt, graffiti överallt, uteliggare, för mycket trafik… och fascinerande med all gammal historia, de underbara människorna, ett härligt stök. Vi bor på Vetruvious Smart Hotel and Spa (vi ser ignet spa, oklart vad de menar) för 930 kr/natt. Det ligger nära Monastarika och mycket annat man vill gå till.

I Aten återupplevde vi vår vigsel för tio år sedan. Strosade. Var i Svenska kyrkan som hade foto på oss, fikade och pratade länge. Trevliga prästen Björn hjälpte oss att förnya våra äktenskapslöften. För den som går i giftastankar kan vi verkligen rekommendera svenska kyrkan i Aten.

På kvällen middag med våra grekiska vänner och bröllopsvittnen, Stratis och Nora.

Vi besöker även Ancient Agora. Dess historia är lång. Här föddes bland annat den västerländska demokratin, ca år 500 före Kristus. De röstberättigade atenarna, fria män över 21, både fick och förväntades delta i det politiska livet. De fick föra fram vilka ärenden de ville, och sen var det handuppräckning.

Hefaistos tempel är en av byggnaderna inom området, det stod klart 415 f Kr. Tvåtusenfyrahundra år alltså. Utan rekonstruktion. Imponerande. Hefaistos är hantverkets gud, så vi gillar honom lite extra. Han hade turen att vara gift med Afrodite, kärlekens och fruktbarhetens gudinna. Tur och tur, Afrodite har lite andra sidor också: principlös, falskspelare, förförerska och hon hade älskare.

Vi åkte vidare österut, med båt från Pireus till den lilla ön Lipsi, som ligger nära Turkiets kust i ögruppen Dodekaneserna. Vi åker dagbåt med Blue Star Patmos, en jättefin båt med många restauranger och barer både på däck och inne (har även hytter om man åker på natten, till skillnad från Blue Star II som inte har hytter utan bara ”air seats”). 33 Euro per person, ingen Interrailkortsrabatt. Anländer Lipsi kl 23 och går i runda slängar 150 m till vårt boende, Angelas studios, som vi omedelbart gillar skarpt.

Angelas studios

Vi har nu luffat i 8 dagar. Att resa med tåg och båt tar tid. Och det är det som är meningen. Det är en underbar känsla att ha tagit sig med tåg från Sverige till Grekland (nästan till Turkiet, det är ett stenkast bort) och veta att här skall vi stanna ett tag.

Några bilder från vår första dag på Lipsi:

2 kommentarer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s