Livet på underbara Lipsi

Nu är vi hemma igen och försöker komma ikapp med våra inlägg. Vår andra omgång på Lipsi varade i 8 dagar (vi försökte ju byta ö, men var tillbaks mindre än 2 dygn senare!). Totalt tillbringade vi nästan 2 veckor på den lilla ö, vi kände oss som vi hörde dit litegrann. Här är lite betraktelser över livet på Lipsi.

Angelas Studios, där vi bodde, har 9 små lägenheter. Sovalkov, soffhörna, pentry, badrum, terrass/balkong. Vi betalade 500 kr/natt och bor i nummer 2. Man kan inte pruta med Angela, det märks. Och det är ju bra eftersom vi är så förfärligt dåliga på just det. Angela har också en välbesökt bar, där det mest sitter lokalt folk, med mycket gott kaffe.

En dag såg ut ungefär så här: Går upp, tar en kopp kaffe, går morgonpromenad en timme eller så. Köper lunchmat på hemvägen, oftast solmogna tomater och en bit fetaost från en stor bytta. Målar akvarell (Ulrika) och läser (Göran), gör grekisk sallad till lunch och intar på terrassen. Målar och läser. Tar siesta (det är så varmt trots att det är oktober att man faktiskt måste gå in). Går till en strand och tar ett dopp, simmar lite i viken. Duschar. Går ut och äter middag. Sitter på terrassen och dricker vin och spanar in hamnlivet. Det är lika kul varje gång en färja lägger till. De snabbaste har rampen i bara en minut. På den tiden hinner folk gå av och gå på, och några hinner både och (varuleveranser).

Varje förmiddag rider en man på åsna förbi. På eftermiddagen vänder de åter. Vi undrar vad de gör hela dagen.

Vi har en ”egen” katt som vi döper till Hera Kleopatra eftersom hon är så gudomligt vacker. Hon kom till oss redan andra dagen och vi kunde inte motstå att ge (massor med) mat. Hon låg nästan alltid på vår terrass, men hon ville absolut inte bli klappad. Hon växte till sig av all maten och när vi åker hem är hon riktigt stor. Och förmodligen en hankatt, inser vi. Hen tar så småningom med sig sin svarta kamrat – de tycker väldigt mycket om varandra och vi befarar fler små katter inom kort.

På Lipsi ser vi inga katter som verkar lida svårt, alla verkar få eller hitta mat någonstans. Men vi oroar oss lite för vintern. En av oss vill gärna ta med Hera Kleopatra hem, men den mer realistiska i sällskapet säger nej (vild katt som man inte kan närma sig skall på något vis gömmas genom hela Europa eftersom vi inte har vaccinationspapper……kanske lite svårt i alla fall).

Stränderna på Lipsi anses visst inte särskilt märkvärdiga (jämfört med sagostränder på en del andra öar), men vi tycker de är fina. Det är nästan folktomt dessutom. Att simma längd på längd i den stilla viken är gudomligt. Katsadia har en bra taverna, men den har hunnit stänga. Vi gör som vi brukar; målar, läser och simmar.

Även Platis Gialis har en, för säsongen, stängd taverna. Men fint är det. Här träffar vi ett gäng norrmän som paddlar kajak runt Lipsi, de utgår från grannön Leros som har ett kajakcentrum. Det ser underbart ut när de ger sig iväg.

Angelas studios har utsikt över hamnen, och öns huvudgata som går på själva kajen. Det är inte mycket trafik, och det går ganska sakta. Den enda som kör fort är han som har en blå bil där hans jättestora hund står PÅ motorhuven, medan han kör. Ibland har George, öns taxichaufför också bråttom; om det kommer dagturister som skall se en kyrka eller två innan de vänder tillbaks. Här en video när vi åker vespa på huvudgatan.

Det finns en ostfabrik på ön (god ost av getmjölk), en vinmakare (hyggligt vin), en bifarm (bina lever på timjan, så honungen smakar också timjan).

Här några bilder från Lipsi stad.

Några små butiker, men nu har bara mannen som säljer tvättsvamp (äkta, från Kalymnos) och snäckskalshalsband öppet. Visste ni att äkta svamp är skelettresterna av ett svampdjur i havet? Det var en stor industri här tills den syntetiska svampen uppfanns. Vi köper en svamp, den är skön att skrubba sig med.

Vi varvar restaurangerna To Pefko, Kalypso och Manolis. En middag med två ouzo, delad förrätt, varsin huvudrätt och 1/2 liter vin kostar ca 30-35 Euro. En del restauranger har stängt för säsongen, men det finns fler och även caféer, ett underbart bageri (där man undrar hur damerna kan andas, så varm och mjölig är luften) som har väldigt goda ostpiroger och något som liknar våra bullar. Det finns ingen pizzeria; det är en allmän reflektion vi gör i Grekland – antalet hamburgerkedjor och pizzerior är en bråkdel av vad vi har hemma.

När To Pefko också stänger, blir vi bjudna på Ouzokväll av ägaren Nikos; hos Sofokles ouzeria. Ytterst trevligt. Ouzo och smårätter av oliver, pyttesmå hela stekta fiskar, kalimares, tomater… Vi dricker många ouzo; när vi skall gå vill Sofokles bjuda på lite till. Ouzo är ju så gott! Sålänge man är i Grekland, vill säga.

Våra vänner i Aten svarade på frågan ”vad är särskilt speciellt med greker”. De svarade att de är stolta över att vara just greker. Mer stolta än andra folkslag. Men de är inte stolta över sitt land Grekland. Medan vi svenskar är lite tvärtom; tycker att Sverige är ett präktigt land men vi vill inte förhäva oss själva. Efter att ha pratat med lite öbor verkar det stämma väldigt bra. Nikos tycker följdaktligen att Ulrika kan ställa ut sina ”akvarelltavlor” på direkten (det är bara kladdiga övningar).

Det går en mycket vacker stig mitt på ön, uppe på en ås. Den går till vägen som leder ner till Kimisistranden. Där måste man bada naken, säger Nikos. Det gör vi såklart. Från stranden leder en vandringsväg uppåt, 900 m lång. Vi går den när det är alldeles för varmt, men den är väldigt fin. Den leder fram till en ännu mindre kyrka ”Kimissi tis Theotokou”, grundad redan på 300 talet (dagens byggnad 1600 talet). I kyrkan sitter det flera foton på en man, vi får senare veta att han var munk (eremit?) och bodde i ett rum invid kyrkan i väldigt många år, och skötte den. Det är ett VÄLDIGT isolerat ställe.

Vi hyr en vespa en dag, så kommer vi till öns ytterkanter dit vi inte orkat gå. Storslagna utsikter, olivlundar, vinodlingar, getter, åsnor, stränder, hamnar, kyrkor och odlingsterasser i en stillsam blandning.

Vi talar med en göteborgare som ligger i hamnen med sin segelbåt. Han seglade nu för tredje året i rad i Medelhavet under 7 månader, med sin fru och olika vänner. Han har en 44 fots Najad. Det kostar max 200 kronor/dag att ligga på Lipsi, med vatten och landström. Riktigt billigt! På vinternt ligger hans båt på land i Turkiet (som ju är ett stenkast bort). Vi ser också många båtar som ligger på svaj i vikarna.

Det finns en polisstation på ön, men vi ser inte en enda polis. Det lär finnas, mest under högsäsong. Vi undrar om det är hjälmtvång när man kör vespa. Javisst, det är det. Men den lagen har fallit i glömska, förefaller det. Inte heller vi har hjälm den dagen vi hyr. Man vill ju inte framstå som helyllepräktig. Grupptryck är onekligen starkt.

På Lipsi finns det oerhört många getter. Alla verkar ha ett gäng uppe på kullarna. De är överallt och kommer i många varianter, tex en sort som sover på papiljotter och en som gillar att leka kurragömma.

Förutom göteborgaren i Najaden, förefaller det inte finnas en endaste svensk på Lipsi. Det var fler förr, säger vår vän. Det är mest italienska turister, men även tyskar, holländare och norrmän. Och mest kommer folk från båtarna i gästhamnen.

Två volontärjobb har vi sett. Det ena på ett marint forskningscenter; det är många ungdomar från hela världen sysselsatta – framförallt med att kartlägga plasten i havet. Det andra är en vin- och grönsaksodling (fast man får betala, så lite konstigt att det kallas volontär?) som heter Dimitris farm.

Olivskörden börjar när vi är där. Vi passar på att lära oss lite mer om oliver: Oliverna måste plockas innan de faller av av sig själva; då har de redan minskat i kvalitet och nyttighet. Det klassiska sättet är att raka ner dem med en liten kratta, det gör kvinnan på bilden. De skall helst inte ramla direkt på marken, de kan skadas av nedslaget. Grekland är tredje störst i världen på olivoljeproduktion, och det är också härifrån de goda Kalamataoliverna kommer. Vi gillar dock de små Koroneiki-snackoliverna man får till Ouzo härnere. De är pyttesmå, med mycket smak. Det finns många olika sorters olivträd, men här är Koroneiki det absolut vanligaste, eftersom den ger så mycket olivolja.

Oliver mognar från att vara gröna till att bli svarta, det är alltså inte olika trädarter. Man får se upp med billiga svarta oliver, de har ofta färgats in (med Järnglukonat E579) för att bli svarta då de gröna är mer lättplockade. Äta färg känns inte lockande, dessutom smakar de inte bra. Olivolja har använts i minst 6000 år, och är ju väldigt nyttigt jämfört med animaliskt fett.

Uttrycket på utmärkta greklandssiten Kalimera ”det händer inte mycket under en dag som inte redan hände dagen innan” är lika sant som härligt.

Sista doppet på vår närmaste strand (runt 200 m från Angelas), Liendou. Lite vemodigt. På återseende, säger vi.

3 kommentarer

  1. Ett så härligt inlägg med många fina bilder som får en att längta till Grekland! Jodå, äkta tvättsvampar har vi handlat i Spanien. De var bra att svampmåla väggar med också. Det där med att höra till är speciellt. Då har man stannat på en plats så pass länge att man skaffar sig vanor och blir igenkänd av befolkningen – och hinner känna av ortens själ. Tre veckor stannade vi nästan alltid förr när vi reste söderöver, medan höst- och vårresor till olika städer varade en vecka ungefär.

    Gilla

  2. […] båtluff tog oss till Lipsi, precis utanför Turkiets kust. Här stannar vi i tio dagar, ungefär som vi gjorde 2019. Vi fördriver tiden med att läsa, måla, bada, promenera, simma… och titta på det lilla som […]

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s