Närkontakt

I fyra timmar satt den på vårt staket, kråktonåringen. Till synes helt övergiven.

Men när vi närmade oss med kameran, gjorde sig föräldrarna högt upp i en avlägsen björk sig till känna och skrek högljudda varningsrop åt sin lille telning.

Men tonåringen gjorde som tonåringar brukar göra, struntade i föräldrarnas goda råd.

Vi var till slut en meter ifrån. Kråkan verkade gilla sällskap.

Kråkan övade mer och mer, balansgång och hopp mellan störar och började till slut öva lite flygning. Längre och längre – till slut ett par meter.

Då plirade kråkan ett farväl till oss. Tog sats – och flög högt upp till björktopparna.

Förundran, känner vi. Förundran inför världsalltet och alla dess invånare.

Hejdå kråkan. Ha ett fint liv.

2 kommentarer

  1. Förstår att ni känner förundran. Tänk att ni fick vara med om detta! En underbar bildserie på kråktonåringens sällskapande och flygövningar.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s