Igår sov vi ute, under bar himmel, på en klippa vid sjön. Vi har gjort det förr. Det är en speciell känsla att vara en del av naturen. Man kan liksom ana att människan egentligen är skapt för det.

Tack Moder Jord. Tack solen. Tack allemansrätten.
Tack drillsnäppor och skäggdopping för sällskap.
Ett särskilt tack till kanadagässen som väckte oss 5:20 – det var dags att gå upp.

Många frågar. Är det läskigt? Nej, inte alls. Mycket behagligare än tält.
Kommer det stora djur och tittar på en? Nej. Vi ser bara fåglar.
Beckmörkt? Om det är en klar natt ger himmel och sjö ett svagt ljus hela natten, men i skogen är det mörkt. Mygg? Inte en enda vid sjökanten.
Obekvämt? Jodå, i alla fall om man sover på 35 år gamla liggunderlag som vi gör (förra året lovade vi oss själva att det skall bli nya, i morse förnyade vi våra löften).
Kallt? Inte med mössa på, det var neråt 5 grader i natt. Sov gott i den friska luften.