Tåg- och båtluff tog oss till Lipsi, precis utanför Turkiets kust. Här stannar vi i tio dagar, ungefär som vi gjorde 2019. Vi fördriver tiden med att läsa, måla, bada, promenera, simma… och titta på det lilla som händer vilket verkligen inte är mycket – och det är precis vad vi uppskattar.

Strandhäng på Katsadia och Platis Gialos, mestadels. Det går inte fort framåt med akvarellmålandet. Men tack vare ett tips från vännen Åsa har färgerna utvecklats från brun sörja till riktigt fina! Making color sing av Jeanne Dobie, väldigt bra bok.

På en av stränderna bor de här fina ankorna. Mycket bestämda, och törstiga, ger sig inte förrän man delar med sig av sin vattenflaska.

Mycket fina solnedgångar hann vi se!

En tur med scooter blev det också. Vi promenerar i och för sig runt hela ön, men det är ju så roligt med en tur!

Från Kimisi beach går en 800 m lång promenad upp till en gammal kyrka, som en eremit tog hand om på 1900 talet. Mer om detta här från vårt tidigare besök.

Lipsi har något fantastiskt: en ny fristad för marina djur, inklusive vård av skadade djur. Den första anläggningen i världen, AMLS, som kan rehabilitera delfiner i fångenskap till ett fritt liv. Hatten av, säger vi.

Lipsi har även ett marint forskningscentra. I omgivande vatten finns tex 400 kilos sköldpaddor, 11 meter långa hajar som inte äter människor, jättevalar, korallrev och förstås superviktiga organismer och sjögräs. Det bor studenter från hela världen i ett litet campus.

Tack Lipsi för denna gång!

Ps. Om du tycker Lipsi verkar trevligt finns det mer inlägg från tidigare besök här och här . Vi har också varit på Patmos och Leros.